I dagarna 2 har jag nu närvarat på en konferens där fokus legat på unga tjejer. Unga tjejer och sex, identitet, deras utsatthet på grund av hedersrelaterat våld, hemlöshet etc. Många historier har rört till det för mig personligen inte bara på ytan utan även i den mån att man ser samhället med helt andra ögon. Och visst är det lätt att säga när man fått insikt i en problematik att "nu ser jag saker på ett helt annat sätt och handlar därefter" men att sedan veckan efter helt ha glömt bort vad jag för sju dagar sedan kände och tyckte. Men den här gången hoppas jag att så inte är fallet.
Att vara hemma i Stockholm igen, (ni skall bara veta hur ovant det uttrycket känns för mig, att vara hemma i stockholm trodde jag aldrig att jag skulle vara) innebär att jag påbörjat min resa i feminismens tecken. Puma konferensen var bara en av de saker som jag hoppas kommer leda mig vidare på min resa. Och då handlar det inte bara om mig själv utan det handlar om att ta till vara på ett intresse jag länge haft men aldrig egentligen fått smaka på. Detta är bara början...
Så man kan säga att konferensen var starten på något riktigt bra. Det gav mig chansen att öppna ögonen och inse att jag faktiskt hittat hem - på många olika sätt och vis.
