Linas kvällsbok

betyg: YYYYY

Rolig, fin, irriterande och stundvis pinsamt igenkännande. Linas kvällsbok tar dig tillbaka till högstadiet då saker och ting plötsligt bara händer.

Du är vår hjälte Christer!

När A redan innan färjan skjutits upp från jorden argt ifrågasatte hur alla kunde tycka att det var så spännande med den första "svensken" i rymden var jag den som påpekade "ja men vadå, det är ju faktiskt den första svensken i rymden och han har ju väntat på det här jättelänge". När färjan sedan var ute i rymden och ALLT helt plötsligt handlade om Christer då vaknade mitt kritiska öga till liv.

1. Han skrev inte bara en hälsning till svenskarna där uppifrån, utan även till norrmännen!
2. Viktoria bjöd in honom till fest på slottet - för att han var första svensken i rymden. (What?)
3. Alla pratade om honom som någon slags hjälte. Och i nyheterna pratades det mer om honom än det diskuterades om svälten i afrika, kriget i Irak etc. RIKTIGA NYHETER.

Och hjälte, det är precis vad han tydligen klassas som. Fortfarande än idag får han förstasidan. Rubrikerna avlöser varandra. Och nu tycker tydligen det svenska folket att han är deras hjälte. Nä vet du vad, han är INTE min hjälte. Dessutom är han ju halvnorsk.

Vatten över huvudet?

Har inte insett förrän idag vilken effekt Örebro universitet har på mig. När jag är här får jag en sådan lust att vara engagerad i allt och ingenting. Att hjälpa till att jobba här, och där, och kanske där också. Det verkar dock inte bara vara jag som känner på det här viset eftersom mina "uppdragsgivare" plötsligt vaknat till liv genom min närvaro i staden.

Plötsligt står jag nu här med ett jobb på 50% jan och feb. Del i utvärderingsarbete som jag ännu inte vet hur lång tid det kommer ta, men som sträcker sig även den februari ut. Plus detta har jag också skrivit in mig på en projektledningskurs på distans 10p halvfart, samt att jag bannemej ska bli klar med min c-uppsats i maj. Som pricken över i kan det även komma att bli en eller annan studentambassadörsgrej inom ramen av denna termin.

Örebro - staden där järnen i elden och bollarna i luften växer och frodas.

The Departed

betyg: YYYYY

Sevärd, spännande, laddad med "åh nej, vad händer nu?" film. Stort plus är duktiga skådespelare.

Vad gör du om 5 år?

Aldrig trodde jag att den frågan skulle vara så svår att svara på men ända sedan min vän Johanna bad mig fylla i en liten intervju till en liten mässkatalog, och ovanstående mening "Vad gör du om 5 år"avslutade intervjun, har jag inte kunnat sluta tänka på mitt eget svar.

När jag var liten, eller iaf mindre, sisådär 10-15 år hade jag min framtid utstakad. DÅ var USA landet där jag skulle finna lycka och där jag skulle bosätta mig i framtiden. Dels av den enkla anledningen att jag så fort jag skulle sätta min fot där såklart skulle känna att det var där jag hörde hemma. Också för att det på något sätt bevisade att jag hade kommit någonstans. Länge trodde jag att min USA-dröm skulle bli verklighet och att det var då mitt liv skulle börja.

Vad roligt det sedan är att en dag som denna se tillbaka på den drömmen jag en gång hade. Att jämföra de tankarna som präglade min tonårstid med den erfarenheten jag sedan fick. Insikten att USA inte är landet som har allt.

För att avsluta i den andan jag började. Det är lustigt hur bestämd jag var när jag var liten. Hur noggrant allt var planerat. Men allt efter som tiden går så har jag märkt att saker och ting inte blir som man har tänkt sig, utan bättre. Mycket bättre. Däremot vet jag inte alls var jag kommer befinna mig om 5 år, men har ett litet hum om vad jag vill jobba med. Just nu ser jag faktiskt större charm i att ta saker som de kommer och se vart man hamnar, än att planera år ut och år in vad jag skall göra. Bara man satsar på de saker man vill göra just nu känns de så mycket bättre...Vad som händer i framtiden - (säger som min farmor...) den som lever får se.

Finns kärleken?

Om du frågar dig själv denna fråga och känner för att få motsatsen bevisad i form av en smörig Hollywoodfilm, se "The Holiday".

betyg: YYYYY

Filmen får fyra Y av fem möjliga på grund av "måbrakänslan" som sprider sig i kroppen.

Framtiden är ljus.

Your Birthdate: September 25

Calm and understated, you struggle to express your love with words.Over time, your partner learns to recognize your passion by the actions you take.You're good at wooing someone slowly, without them even realizing it! Number of True Loves You'll Have: 2 Number of Times You'll Have Your Heart Broken: 2 You are most compatible with people born on the 7th, 16th, and 25th of the month.

Härligt att höra.
2 stora kärlekar, haft 1, har 1. Check!
Två brustna hjärtan: Haft 2. En gång i 5an bad time och sedan på gymnasiet. Check!

Nu väntar bara ljusa tider tillsammans med MY LOVE!

Rivstart

Att lämna Stockholm och tvingas byta däck på grund av punka - när man är stressad som bara den- och sedan få åka 80km/h det var vår fina start på denna morgon.

Och jobbet på Kåren startade lika snabbt det med. Pang - boom - osså får vi hoppas att crash uteblir.

Hamburgepizza? Njaa...

Tillbaka i gamla fotspår

Imorgon bär det av till Örebro, för 2 månaders studier och arbete. Konstigt det där, trodde faktisk att jag lämnat staden för gott, men man skall aldrig säga aldrig. Kanske hinner man också ge sig ut på nostalgiäventyr, om situationen tillåter. Men det bästa - att få dela min vardag med A igen.

Grattis!

Vill passa på att Gratta A på hans födelsedag. 24 o allt. Ledsen att jag inte kan vara hos dig, men vi får ta igen det bara du och ja'!

Farmor och ja'

Mitt första riktiga minne av min farmor är när vi syskon spenderade något vinterlov uppe i Värmland. Vi var ensamna med farmor och hon bjöd på thé. Men inte vilket thé som helst, för hemma hos farmor fick man minsann dricka thé på fat. Vi satt där tillsammans, jag och min farmor, och sörplade. Aldrig annars drack jag thé på det här viset, men hemma hos farmor var det andra normer och det njöt jag av.

Senare på åren när vi kom att flytta upp till henne var hon mitt dagis. Många gånger surade jag över det faktum att jag aldrig gick på dagis. I Romelanda var det dagmamma och i Värmland var det inte tal om fritids när jag hade farmor. Men, när man är liten vill man ju bara vara som alla andra. Farmor och jag pyntade tvålar, hon lärde mig att brodera och vi lekte inte nudda golv. Ibland blev leken så vild att det rök en stol eller två, men vi hade roligt tillsammans jag och min farmor.

Det hände också att hon fick mig att uppträda på släktkalas. "Beda från Bogen" bjöds det på inte bara på de här kalasen utan även på skoluppvisningar. Allt för att jag visste att min farmor tyckte det var så roligt. Senaste gången var tom på min egen studentfest. För min farmor.

Men på senare år förändras saker och ting. Åldern tar vid och farmor är inte längre lika vig för att leka inte nudda golv. Mitt intresse för leken har i sin tur också svalnat, men jag vill minnas den tiden. Ha den nära, tänka tillbaka till. Speciellt när åren tar ut sin rätt och saker och ting händer. Då finns mina gamla minnen där och förhoppningsvis finns det även tid för nya att hitta sitt fäste.