Efter att ha surfat runt på lite olika bloggar, och speciellt läst inlägg om USA, människors fascination till USA etc, så slår mig tanken varför USA egentligen är drömmarnas land.
Innan min resa som uttbytesstudent till San Diego ht 2005 hade även jag en förskönad bild av det landet. Jag hade drömt så länge om att få åka dit, och speciellt till CA. Mycket av detta bottnade (tror jag) i mitt tv-tittande på diverse amerikanska serier som Beverly Hills, Baywatch, Melrose Place, ja listan kan göras oerhört lång. Med detta följde även en ung dröm om att få åka dit, hitta en rik kille, och ja, bosätta sig där...
När det sedan var dags att få åka över till detta drömland, en hel termin dessutom, var jag i extas, och trodde väl egentligen att USA skulle ha allt. ALLT. Men, efter en termin insåg man att det är så mkt USA inte har, men även har för mycket av.
USA har till att börja med ett stort problem med hemlösa människor. Det finns inget socialt skyddsnät för människor som får problem. Det är "every man on his own". För människor med pengar funkar det här alldeles utmärkt, men för människor med medkänsla (som jag) blir man oerhört ledsen av att se alla människor som tvingas leva på gatan på grund av att de tex skadades på jobbet, inte hade någon försäkring (för att det är snordyrt i usa) och blev arbetslösa. Och att vara arbetslös är ungeför lika med att vara hemlös.
Ett annat enormt problem är invandring/flyktingar. Jag menar inte att de är ett problem i sig, men med invandring av tex mexikanare uppstår en oerhört bred segregering. Mexikanare kommer över, och på grund av de fördomar och den racism som finns, får de inga andra jobb än på McDonalds, Jack in the box etc. Detta för mig raskt in på ytterligare ett problem. SNABBMAT. I Usa är snabbmat en klassfråga. Levandes på studentbudget fick jag själv erfara hur min matkassa inte alltid räckte till de dyra grönsaker som fanns. Då gällde det att prioritera. Mätt eller nyttig. Har man en familj med flera barn måste man självklart fokusera på att få barnen mätta, och då väljer man hellre 10 frysta burritos för 1 dollar.
USA är även det landet där fetman ökar som mest, och som jag tidigare sa så handlar det om en klassfråga. Denna klassfråga bär även med sig att de barn som äter snabbmat, blir överviktiga, och deras föräldrar har inte råd med health-insurance, och således kan barnen heller inte får medicinsk hjälp.
Det jag däremot tror att människor, speciellt ungdomar som som jag har sett alla såpoperor, fokuserar på när det gäller USA är glamour och Hollywood. Kändisar och deras stora lyxhus. Och visst, jag håller med. Att en gång i livet ha sett Hollywood, åkt Mulholland Drive och spanat in de olika multimiljonhusen, spatserat Rodeo Drive ner, det var en mäktig känsla. En känsla av "jag har varit där, det är på riktigt". Den känslan är något alldeles speciellt, och jag uppmanar alla som drömmer om USA att hitta den känslan. Men för mig vägde den känsla inte över de stora problem som USA har. (och då har jag inte ens startat min kritik mot BUSH)
Jag ångrar inte min termin i USA, och jag är glad att min naiva bild av det landet är utbytt mot vetskap. Vetskap om vart all tv-påverkan verkligen kommer ifrån, och att den tv-bilden vi svenskar matas med varje dag inte alls är verklighet. Jag menar, i själv verket är Los Angeles en förorenad stad där smoggen ligger tät vareviga dag. Inte så glamouröst som man kan tro.
Men kanske är just USA ett drömmarnas land. Någonting man drömmer om, men som sedan ger ett klart uppvaknande.
