Farmor och ja'

Mitt första riktiga minne av min farmor är när vi syskon spenderade något vinterlov uppe i Värmland. Vi var ensamna med farmor och hon bjöd på thé. Men inte vilket thé som helst, för hemma hos farmor fick man minsann dricka thé på fat. Vi satt där tillsammans, jag och min farmor, och sörplade. Aldrig annars drack jag thé på det här viset, men hemma hos farmor var det andra normer och det njöt jag av.

Senare på åren när vi kom att flytta upp till henne var hon mitt dagis. Många gånger surade jag över det faktum att jag aldrig gick på dagis. I Romelanda var det dagmamma och i Värmland var det inte tal om fritids när jag hade farmor. Men, när man är liten vill man ju bara vara som alla andra. Farmor och jag pyntade tvålar, hon lärde mig att brodera och vi lekte inte nudda golv. Ibland blev leken så vild att det rök en stol eller två, men vi hade roligt tillsammans jag och min farmor.

Det hände också att hon fick mig att uppträda på släktkalas. "Beda från Bogen" bjöds det på inte bara på de här kalasen utan även på skoluppvisningar. Allt för att jag visste att min farmor tyckte det var så roligt. Senaste gången var tom på min egen studentfest. För min farmor.

Men på senare år förändras saker och ting. Åldern tar vid och farmor är inte längre lika vig för att leka inte nudda golv. Mitt intresse för leken har i sin tur också svalnat, men jag vill minnas den tiden. Ha den nära, tänka tillbaka till. Speciellt när åren tar ut sin rätt och saker och ting händer. Då finns mina gamla minnen där och förhoppningsvis finns det även tid för nya att hitta sitt fäste.