Självgoda Y

Min chef säger att jag är ansvarsfull, driven. En människa som gör saker hon blir tillsagd om, ibland till och med innan någon hinner be. En som tar egna initiativ till saker och ting. Det är sköna kommentarer för egot. Att höra att man skött sitt jobb bra. Det första riktiga jobbet.

Jag känner mig därför nöjd med mig själv, men betydligt mer onöjd med mina arbetskompisar. Kanske har de inte samma egenskaper som jag, men jag kan faktiskt inte se det som en ursäkt till att inte ta sitt jobb på allvar. Att lata sig bara för att man kan, fastän man egentligen har saker att göra. Eller att sätta sin kollega i skiten, utan att hjälpa, för att man själv inte vill. 8 unga medarbetare som vi är, så hade jag förväntat mig en bättre gemenskap. Lite av den där musketörandan - en för alla alla för en.

Men jag blev förvånad. Förvånad över hur lätt människor kan ta på ett jobb de ändå får betalt för. Ett jobb som kan leda dem till mycket annat gott här i livet. Alla kan ju inte vara som jag - men om det ändå vore så väl.

(Så avslutar jag dagens blogg med den första självgoda kommentaren på länge, men idag känner jag mig lite stolt.)