Sommarstockholm

Ända sedan jag var liten har jag alltid gillat Göteborg bättre en Stockholm. Självklart har en av de allra största anledningarna till det varit att jag ursprungligen kommer från Göteborg och även är född i Mölndal. Men Göteborg har också alltid kännts mer som en stor småstad. Där finns inga höghus, inga direkt stora bilvägar som går rakt genom stan, och folket har en annan mentalitet än den man oturligt nog kan råka stöta på i huvudstaden. För vem har inte träffat på en "gooo gubbe"? Avenyn, Slottsskogen och självklart Göteborgs Kex bräckbutik(dit ofantligt många lördagstripper togs när jag var liten). Det finns många skäl till varför Göteborg håller ett hårt tag om mitt hjärta. Och en av de allra största är att min syster nästat där nere.

Så, då kan man ju undra vad jag egentligen gör i Stockholm? Huvudstaden som är en STOR stad, där människor hänsynslöst rusar förbi varandra i jakt på nästa tunnelbana, där stureplan fylls av människor som... - ja ni vet- och där jag kanske inte känner mig helt hemma. Svaret är enkelt. Kärlek. Och jobb förstås.
För nog är det väl så att jobben finns i Stockholm, och att man, som min kära morbror sa, bara kan ignorera pannbenen på Stureplan. Där uteserveringarna är fulla av glada människor så fort vädret är det rätta och där Gamla Stan nog faktiskt kan mäta sig med Avenyn. Men, framförallt, där mitt jobb på Svenskt Näringsliv finns. Skolinformatör Praoguiden 2006. Och där min kärlek finns. Där han hör hemma. För när jag tänker efter är jag egentligen omringad av familj även här - svärfamiljen och kusinfamiljen.

Ja, Stockholm får nog få åtminstone en chans iaf.